På Väg
Jag har precis vaknat upp efter en liten tupplur, jag ligger utbred över tre stolar mitt över atlanten på väg till New York. Åtta och en halv timme att fördriva och bara två korta böcker att läsa varav den ena redan är avklarad, Volvo lastvagnar av Erland Loe. Filmerna som visas har jag dessvärre redan sett och det ganska nyligen så de kan inte bidra med att döda någon tid på ett tillfredsställande sätt.
Jag kan inte hjälpa att tänka väldigt mycket på Seinfeld när jag sitter här och det ens innan jag landat i New York. Hela incheckningsproceduren är så starkt associerad med Seinfelds observanta humor och jag tror säkert att han skulle få nya uppslag med tanke på hur de nya säkerhetsrutinerna har utvecklats. Det första som möter mig på morgonen idag när jag kommer upp till Arlanda och incheckning är en trevlig ung man som ställer mig några frågor om säkerhet. Vems väska är det?, Har jag packat den själv? Vart har den varit sedan jag packade den? Har jag med mig några elektriska saker? Har dessa varit inne på reparation? Har jag tagit emot något paket av någon som jag transporterar med mig? Har jag några vapen med mig eller andra föremål som kan användas som vapen? Jag svarar uppenbarligen tillfredställande på frågorna men poängterar att jag har en penna med mig men den är tydligen inte tillräckligt farlig för att räknas som ett vapen.
Dansar inte frågorna egentligen bara runt ämnet? Vore jag en terrorist så skulle jag med största sannolikhet ha packat mina väskor själv och skulle jag tagit emot ett paket så är det en smal sak att ljuga om det. Jag känner mig inte direkt tryggare av alla dessa frågor, varför frågar de inte om jag är terrorist och har för avsikt att kapa planet eller liknande, vilket jag inte har. Det verkar ändå handla om att lägga eventuell skuld på passageraren istället för på flygbolaget. Om alla passagerare får dessa frågor så kan väl knappast flygbolaget ha någon skuld om något otäckt skulle hända. Sist när jag åkte hem från London fick jag i alla fall ta av mig mina skor och gå barfota på det skitiga flygplatsgolvet.
SÃ¥, New York i knappt en vecka med en mycket intressant fyra dagars konferens om sökmotoroptimering med nÃ¥gra av de absolut största namnen i branschen. Ett fullspäckat schema frÃ¥n Ã¥tta pÃ¥ morgonen till sex pÃ¥ kvällen och sedan lyckas hitta rätt fest att mingla pÃ¥ under kvällarna. Förhoppningsvis kan man fÃ¥ reda pÃ¥ lite â€hemligheter†pÃ¥ kvällarna om man bjuder rätt person pÃ¥ en öl eller tvÃ¥.
Med lite tur hinner jag med lite snabb sightseeing också framförallt idag och på lördag. Jag har aldrig varit i New York så bara att gå från hotellet till konferensen i sig kan bli lite roligt men framförallt är jag nyfiken på hur elektronikbutikerna säljer sina produkter. Hur skyltas det, vilka säljknep används, är de kunniga etc. med lite tur klarar jag mig från att göra av med alltför mycket pengar även om jag spanat in en umpc, som bland annat syns i serien Jericho, som har väckt ett stort habegär.
Titta tjugo minuter försvann genom att skriva ett blogginlägg J
Höres snart
Liknande inlägg:


